Driver dagg, faller regn

Herr Olof han rider att möta sin brud

långt borta i främmande land

skön Jungfrun hon sömmar en gyllene skrud

hon väver de skira gullband.

När hösten är kommen skall brudkransen viras

och Olof sitt bröllop med Jungfrun ska firas

men framtiden ligger i Herranoms hägn;

driver dagg, faller regn.

Herr Olof tar tygeln, han håller sin häst

förhäxad mot älven han ser

för Älvkungen där för sin dotter en fest

på stranden i skymningen ger.

Herr Olof tar av sig sin hjälm och sitt pansar

han bjuder upp Älvkungens dotter, de dansar

Gud tage den djärve Herr Olof i hägn;

driver dagg, faller regn.

Herr Olof och Älvkungens dotter de drar

långt fjärran att reda ett bo.

Den Lede stod redo att riddaren ta

som bjudit en älva sin tro.

Men hon var skön Jungfrun som han red för att vinna

och Olof var riddaren hon längtat att finna

och kärleken håller dem tryggt i sitt hägn;

ja, driver dagg, faller regn.